Bli medlem nu

Artikelarkiv

Krönikor

Förslag

Kritik

Notiser

Reportage

Linköpingsprojekt

Diskussionsforum

Om Storstad Linköping

Vanliga frågor

Kontakta oss

Externa länkar

Om cookies

Senaste diskussionsinläggen

Hans Stålner (idag kl 15:58):

Rasmus Öhrstig Bratt (igår kl 17:17):

Cecilia Andersson (igår kl 17:13):

Läs mer om Storstad Linköping

Södra Tornby - en vision

Förslag av Amin Shahsavar - Publicerad den 27 januari 2010 kl 23:02

Introduktion

Flygperspektiv österifrån över Södra Tornby idag

Inför det framtida och därmed större Linköping har en del stadsdelar pekats ut som extra viktiga centra för expansionen. Det handlar främst om Kallerstad, Övre Vasastaden, Folkungavallen och Djurgården. Det här förslaget har dock för avsikt att fokusera på ett annat, mindre omnämnt område: den plats som ofta benämns som ”Södra Tornby”. Efter det att Ostlänken färdigställts – låt oss förutsätta dess framtida byggnation – kan denna plats komma att bli ett av stadens mest unika områden. Men bara om det planeras och byggs med rätt visioner. Förslaget ämnar att belysa en sådan vision, en vision där Södra Tornby blir Linköpings experimentella hörn, dess uppstickande stadsdel och dess framtida skyltfönster.

Gemensamt för de ovan nämnda framtida stadsdelarna är att de i första hand är bostadsområden, med undantag för Kallerstad, där även evenemang och arbetsplatser kommer att påträffas. Södra Tornby är annorlunda, här kommer Ostlänken att passera och därmed är det inte främst bostäder man planerar för, vilket bidrar till att dörrar öppnas som annars skulle vara stängda.

Beslutsläget

Flygperspektiv norrifrån över Södra Tornby idag

Det bör först nämnas att Linköpings Kommun nu sannerligen verkar ha förstått fördelarna med att bygga en urban och tät stad. Politiker, tjänstemän och andra involverade är i stort sett överens om att nya, mer aggressiva tag måste tas för att sätta vår stad på kartan och försöka reparera effekterna från decennier av ”landsortsbeslut”. Det handlar inte om att försöka bli någonting man inte är (”Linköping är ju ingen storstad ju”), det handlar om att våga satsa. Att våga satsa med stora visioner som höga insatser och med ett måltänkande att man ska bli en storstadsregion, en av de stora spelarna. Att göra det för stadens och invånarnas bästa. En expansiv stad är en välmående stad.

I översiktsplanerna ÖP Kallerstad och ÖP Staden visar kommunen att man, åtminstone i viss mån, ämnar att gå i denna riktning. Men det är inte alltid så lätt. Även om politiker vill agera på ovanstående basis så finns det från ena sidan tryck i form av utbredda opinioner skrikandes efter villatomter, och från andra sidan byggherrar som hellre startar fler glesbygdsprojekt än ordentliga prestigekonstruktioner. Situationen kunde med andra ord ha varit bättre, men idag finns det en betydligt starkare viljekraft än för bara några år sedan. Storstad Linköping känner av detta, och vi försöker aktivt att pusha för staden Linköping genom att komma med förslag och visioner som vi hoppas kommer inspirera invånarna, politikerna och byggherrarna. Detta är ett sådant försök till inspiration, ett idéutkast över hur just Södra Tornby kan komma att bli framöver. Det presenteras inte några nya revolutionära idéer, utan mer en sammanställning och belysning av redan kända koncept – från Linköpings Kommun, arkitektbyråer och Storstad Linköping.

Visionen

Definition av stadsdelen Södra Tornby

Med Södra Tornby avses området som avgränsas av Kallerstadsleden, Stångån och dagens spårområde längs Järnvägsgatan. Området är idag delvis bebyggt och domineras framförallt av Värmeverket. Inom området finns även postterminalen, en långtidsparkering samt ett antal äldre och nyare byggnader för industri och verksamheter. Därtill finns även Nykvarnsparken.

Den som besöker Södra Tornby idag har inte många anledningar att återvända. Området är betraktat som industriområde, modell grått och tråkigt. Platsen är ganska ogästvänlig, det rör sig knappt en medborgare där som inte har sitt dagliga arbete i närheten. Undantagen är själva Resecentrum och musik- och konsertverksamhet på Skylten. Således kan man säga att större delen av Södra Tornby, ett område som spänner över en relativt stor yta, med vad som bör klassas som A-läge intill ån, idag ligger i skamfull skugga. Ändock finns här stora delar av Linköpings tidiga industrihistoria, här finns sedan sekel tillbaka tegelbyggnader med kulturhistoriskt värde och här finns den plätt land som skulle kunna koppla ihop Vasastaden med Stångån.

Glädjande nog har Linköpings kommun nu insett områdets potential, och i ett framtida scenario med Ostlänken beskriver man Södra Tornby såhär {1}:
”Nya och omvandlade områden ska bilda en sammanhängande stadsväv med blandat innehåll. Den nuvarande innerstaden är en förebild.”
”Innerstaden ska kunna växa sammanhängande över Stångån.”

Vidare vill man belysa områdets egenskaper:
”Det ska finnas karaktär och känsla som varierar mellan olika delar men som ändock är del av en helhet. Och det skall vara Linköpingskt.”
”Planutformningen ska medge en stegvis utveckling där befintliga strukturer i möjligaste mån tas tillvara och utvecklas.”

Man tar till och med i stort och säger att:
”I delar av området bör prövas högre och karatärsfulla byggnader som bidrar till förståelsen av områdets struktur.”

I min vision bejakas dessa ställningstaganden. Södra Tornby har all potential att uppfylla dessa krav, och det är extremt viktigt att se till att så blir fallet. Varför, kan man då undra? Vi har ju redan exempelvis Kallerstad inplanerat, här ska ju ett modernt och urbant stadsrum byggas för att ge Linköping den framtids- och storstadskänsla som staden förtjänar? Det stämmer, och det är oerhört viktigt att mycket krut läggs på just Kallerstad. Men Kallerstad är, som tidigare nämnts, till stor del ett bostadsområde för att kunna ge plats åt stadens ökande befolkning. Södra Tornby däremot, här kan det läggas mer fokus på kontor och industri i postmoderna byggnader blandade med äldre trä och tegelbyggnader – à la de gamla lokstallarna med en klassisk vändskiva som kan byggas om till nya spännande kontorslokaler. Här kan vi ta vara på den industrikaraktär som området redan har och blanda detta med glas och höga byggnader. Här kan vi låta järnvägen gå, mitt bland allt på upphöjd räls och på så vis låta var förbipasserande resenär färdas i kärnan av den nya staden.

I min vison visar vi upp Linköpings essens, just den där karaktäristiska blandningen av historia och framtidsanda. Vi bygger också högt, vi bygger ett mindre höghuskluster, det första och enda i centrala Linköping. Södra Tornby är år 2030 Linköpings businesskvarter, inte så många bor här, men många jobbar här. De jobbar i en miljö som är unik i Sverige, särskilt med tanke på att staden inte är en av de tre storstäderna. Istället är Linköping en mindre storstad, känd i hela landet för att vara den där staden som vågar ta ut svängarna lite mer; känd som staden med lite edge. Det är i Södra Tornby vi tar ut den edge:n, det är i Södra Tornby vi sticker ut och gör de där satsningarna som landets andra medelstora städer tittar med avund på: ”att de verkligen gjorde det, och det blev ju så himla bra”.

Upplyft järnväg

Södra Tornby - en levande stadsdel med upplyft järnväg mitt i

I visionen om ett utstickande Södra Tornby kan inget annat än en upplyft järnväg tänkas. Faktum är att två av tre arkitektbyråer (White och Nyhréns) redan har rekommenderat detta koncept i deras förslag till nytt Resecentrum. Linköpings Kommun skriver också {1}:
”Planen förutsätter att järnvägens bro över Stångån sträcker sig från Anders Ljungstedts Gymnasium till nuvarande järnvägsstation.”

Men här föreslår jag att den upplyfta järnvägen bör sträckas längre än till dagens Resecentrum, den bör sträckas ända fram till Steningerondellen, där det nubyggda höghuset Tornet finns. För om järnvägen lyfts en våning – sex till sju meter har tidigare blivit föreslaget – i en passage genom stadens centrala delar hjälper den till att ge en visuell och fysisk kontakt mellan staden och Nykvarnsparken/Stångån. Samtliga gator och stadsrum, som i dag bryts av järnvägsspåren, kan tack vare detta oavbrutet fortsatta mot Stångån. Helt nya fondmotiv och spännande kopplingar kan på så vis bildas.

Det gäller att ta till vara på det som finns och bygga smart och fräckt runt det. På så vis får området den edge det föreslås ha i min vision. Utöver detta så bidrar den upphöjda järnvägen till att platsen blir än mer karaktärsfull; den blir ett spännande arkitektoniskt inslag som i sig är helt unikt för svenska städer.

White Arkitekter AB fastslår också {2}:
”Norra sidan av järnvägen kan bli en del av Vasastaden med en obruten stadsstruktur under järnvägen. Värdet av marken och möjligheten att exploatera borde förbättras väsentligt.”

Således borde också den upphöjda järnvägen sträcka sig längre än till endast det nuvarande Resecentrums plats, då det ju i kommunens tankar finns planer på att bebygga även den allra nordligaste strippen av området, precis längs med Kallerstadsleden.

Vidare fördelar med en fullt upplyft järnväg är exempelvis frigörandet av stora ytor i markplan under spåren. Här kan buss- och spårvagnslinjer gå, och/eller parkeringsplatser skapas. Exempel på sådana lösningar går att hitta på många ställen i Europa, främst i Tyskland, där man ofta har byggt vägar och spår ovanför varandra i olika våningsplan. Givetvis finns det också nackdelar med upphöjda spår. Men varje problem har sin lösning och i Södra Tornby har man en hel del redan existerande faktorer som underlättar dessa lösningar. White Arkitekter tar upp detta med konflikter i stadsrummet vad gäller långa broar genom staden, angånde estetiska värden och buller skriver man {2}:

”Vi föreslår att järnvägen går genom kvarteren, dvs inte längs långa gator, och på det sättet endast upplevs som korta broar mellan kvarter.”

”Genom att järnvägen går genom tåliga kvarter med verksamheter etc. skyddas samtidigt omgivningen. Där järnvägen korsar gator kan bullerdämpande glasskärmar som en del av broräcket reducera även detta buller.”

Det kan således fastslås att i min vision, med ett Södra Tornby där det direkta området kring spåren utgörs av kontor och verksamheter, så kan nackdelarna med upphöjda spår ses som försumbara.

Med detta sagt så har vi fortfarande inte berört den kanske allra fördelaktigaste faktorn, nämligen den minutlånga och fantastiska ”reklamfilm för Linköping” som den förbipasserande resenären får uppleva. Detta med att visa upp sin bästa sida är mycket viktigt; något som Linköping tyvärr har varit extremt dåliga på att framhäva. I många fall kan man tro att det absolut sämsta (och billigaste) möjliga scenariot valts fram. Det måste bli ett slut på detta, vi måste satsa på att bygga ordentligt nu! En förlängd upphöjd spårbana kombinerat med intressanta byggnader runtomkring kommer att få varenda sömnig tågresenär att titta omkring lite extra och tänka: ”wow, det här stället verkar speciellt!”. I det framtida Södra Tornby får Linköping en andra chans, som inte är att ta för given, att göra det rätt för sig och visa upp en vacker tågresa genom centrala staden. Här ska inte finnas några graffitiklottrade bakgårdar, utan en modern, civiliserad och urban stad ska visa upp sig – förbipasserande kommer att ”flyga” mitt igenom med uppspärrade ögon.

Bebyggelse - Stadens experimentella hörn

Experimentell stadsdel i Amsterdam

Som tidigare nämnts så fokuserar Södra Tornby i visionen på kontor och verksamheter. Det blir stadens experimentella hörn, där arkitektur och stadsrumsutformningen får ta ut på svängarna lite extra. Visst kommer det även finnas bostäder här, kommunen har nämnt 1 500 lägenheter (gärna fler!), dessa skulle passa väl tätt intill Stångån och i den nordligaste delen av området. Här ligger idag gamla silos, vilka tillsammans med andra utmärkande byggnader och konstruktioner bör bevaras och bli integrerade bland bostadshusen. Södra Tornby har 2030 nischat sig som en stadsdel ej lik någonting annat. Hit flyttar företag och människor som tycker att image är en viktig del av vardagen. Detaljerna är viktiga, enkla saker som gator, trottoarer, gatubelysning etc. bör utformas med åtanke på områdets nisch.

Det finns redan idag bra utgångspunkter från kommunens sida hur man ska göra med nuvarande bebyggelse {1}:
”Stationshuset bevaras och ges ny användning, det bör befrias från senare tiders fula tillbyggnader. Bör prövas om det kan byggas till med nya moderna tillägg av hög kvalité som stödjer ny användning och den kulturhistoriska identiteten.”

”Området mellan Järnvägsgatan och spårområdet används för verksamheter. Fraktgodsmagasinet har ett historiskt värde och i första hand bör en alternativ användning sökas.”

”De gamla lokstallarna med vändskiva m.m. kan komma att påverkas av de nya spåren. Dessa bör om möjligt bevaras och ges ny användning.”

”De gamla tegelbyggnaderna i kvarteren Gesällen och Gjuteriet representerar ett stycke av Linköping industrihistoria, de är värda att bevara och utveckla. Miljön i kvarteren är också sådan att det skulle vara lämpligt med viss ny kompletterande bebyggelse för att skapa en helhet.”

”Exploatering för bostadsändamål ska ske med innerstadskaraktär vilket innebär en hög exploateringsgrad.”

Det finns alltså redan en utbredd konsensus om att det allra bästa med det här området är att blanda gammalt med nytt. Samtidigt är det på lång sikt tänkt att Värmeverket – den mest utstickande byggnaden – ska flyttas från dess nuvarande plats. Må så vara, men behåll själva byggnaden och de karakteristiska tilläggen runt den. Det finns fantastisk mycket unika skapelser runt Värmeverket. Allt kan givetvis inte bevaras om det är tänkt att kontor och bostäder ska byggas runtomkring, men man bör gå längre än normalt vid bevarandet. Återigen är det i visionen inte tänkt att Södra Tornby bara ska bli en förlängning av klassisk innerstad, utan ska representera något speciellt. Detta område tillägnas nya lösningar och koncept. Man skulle kunna se den unika blandningen av oljigt trä, gammalt tegel, borstat stål och blänkande glas som ett framtida expo-område för Linköping. Med de tilltänkta 1 500 - 4 000 arbetsplatserna {3} i området (gärna fler!) finns det gott om möjligheter för att förverkliga detta.

Här kan också, längs exempelvis Stångåns strand, en ny och annorlunda byggnad uppföras i form av ett Linköpings operahus, en saluhall eller ett nytt museum/upplevelsecenter med ett riksintresse för besök. I visionen ska ingenting vara omöjligt för stadsdelen Södra Tornby. Denna nya attraktion skulle också passa sig väl med kommunens tanke {1} att förlänga stråket Vasavägen in över Järnvägsgatan och under järnvägen till en ny bro över Stångån, siktande på torget framför Cloetta Center. Det så kallade "evenemangsstråket" som man gärna vill förverkliga, skulle på så vis vackert krönas i dess geografiska mitt av en ny byggnad med påkostad arkitektur, speglandes i vattnet.

Höghuskluster

3 höghus bredvid varandra bildar ett litet höghuskluster i Hiroshima, Japan

På kontinenten hittar vi många medelstora till stora städer med sådana här experimentella stadsdelar. Min tanke är inte att drömma mig bort och önska överdrivna satsningar, utan det handlar om en vision där man bygger enligt konceptet ”liten storstad”. Det vill säga att det lilla man gör, gör man med hög klass och med högt lagd ribba. Uttalat vill man skapa en tydlig stadsfront mot järnvägen, och vad skapar det intrycket om inte ett höghuskluster? Ett höghus ensamt är ståtligt, men två höghus blir plötsligt mer än deras sammanlagda summa och två eller fler höghus skapar ett kluster. Ett centralt höghuskluster är sällsynt i landet, det är inte på många ställen i de tre storstäderna där man hittar något sådant. När jag menar "höghuskluster" menar jag inte modell lilla New York City, utan här pratar jag naturligtvis om medelhöga torn på 50 - 100 meter – inte nödvändigtvis skyskrapor, vilket kan vara omöjligt på grund av flygplatsens restriktioner. Nej, realistiskt sett två till fyra stycken höghus, som givetvis passar in i området och inte stör den övriga innerstaden.

Det är sedan tidigare känt att Storstad Linköping står positiva till byggandet av höghus i Linköping. Men hur kan man göra det i Södra Tornby, när det till exempel också behövs en och annan hög märkesbyggnad i Kallerstad alldeles intill? Dessutom så har vi ju den uppförsbacke som nämndes i början av förslaget: byggherrar som helst inte bygger högt. Det finns tyvärr ingen enkel lösning på det problemet, men skam den som ger sig! Man skulle exempelvis kunna erbjuda landets tre största byggherrar (t.ex. NCC, Skanska och PEAB) att bygga var sitt kontorshöghus som en prestigebyggnad, för att visa sin kompetens – med den rikskända Skanskaskrapan, i folkmun kallad "Läppstiftet", i Göteborg ville man ju göra så. Sedan skulle man kunna erbjuda dem att ha var sin upplyst logga på toppen av husen, väl synliga för de hundratusentals resenärer som åker genom området via Ostlänken. På så vis skapar man ett mervärde för byggherrarna som kanske kan bidra till en ändrad inställning.

Nu inte sagt att detta tillvägagångssätt är det rätta, det är om än bara här presenterat som ett tankeexempel på alternativa lösningar till en svår konflikt. Tankegången i sig är dock tämligen enkel:

1. Linköping behöver och vill ha spektakulära byggnader
2. Byggherrarna vill inte bygga sådant, alternativt bygger de dem hellre i Stockholm
3. Linköping måste alltså erbjuda något extra, ett slags mervärde

Linköping behöver ett höghuskluster, för att det ska sticka ut, för att staden ska lysa framtidsanda, för att ytterligare sätta staden på kartan. Södra Tornby skulle vara en utmärkt plats för ett sådant kluster, bl a då det redan finns höga konstruktioner i närområdet som skulle förstärka effekten: Värmeverket med dess skorstenar, stora silos och Tornet i Tornby City inte långt bort.

Broar

Provencher Bridge i Winnipeg, Kanada. Ett mindre höghuskluster syns i bakgrunden.

De tilltänka framtida broarna till och från Södra Tornby kommer att spela en avsevärd roll i hur området kommer att uppfattas, därför är det av största vikt att bygga välkonstruerade och arkitektorniskt vackra broar. Samtliga, och då menar jag verkligen samtliga, av Stångåns broar är idag extremt tråkiga och fula. De uppfyller sin funktion och ingeting mer, punkt. Det brukar sägas att en stads broar speglar dess själ. Idag skulle man kunna tro att Linköping inte har någon alls. Här finns alltså ytterligare en punkt som man måste lägga extra energi på. Det börjar bli några punkter att lista nu, men att bygga en framgångsrik stad har heller aldrig varit en enkel eller billig historia.

Linköpings Kommun skriver {1}:
"Utformningen av de broar som behövs är utomordentligt viktig."

Sannerligen är det så, därför bör man lägga extra budget på hur broarna byggs. Det här är inte bara fina ord kommunen kan rada upp, de måste också se till att det blir så. Den viktigaste bron är givetvis den nya järnvägsbron till och från det nya Resecentrum. Den kommer att uppfattas som Linköpings huvudbro, och därför är den av mycket stor betydelse för hur vår stad kommer att uppfattas. Då det är tänkt att järnvägen ska passera cirka 11 meter {1} över Stångån är också detta en bro som kan byggas pompöst och storslaget – men ändock passandes miljön. White Arkitekter skriver {2}:
"Vi tror att en stor hög bro är bättre än en stor låg bro därför att man i markplan ser under bron och på det sättet får en annan horisont (nya Stadsparken) än en järnvägsanläggning i ögonhöjd."

Målet med järnvägsbrons utformning bör vara något som fastnar i folks minne och blir rikskänt. Dessutom bör inte heller de andra nya tilltänka broarna bli tråkiga pelarbroar av betong, även om de inte behöver bli lika spektakulära Det viktiga i sammanhanget är att {1}:
"De olika broarna ska naturligtvis också ges olika form och uttryck som stämmer överens med funktionen och platsen."

Varenda extra krona som läggs på dessa projekt kommer att betala tillbaka sig flerfaldigt i form av en spektakulär innerstad samt som självförtroende för stadens egna invånare. Man ska heller inte förbise imponeringsfaktorn på besökare.

Slutsats
Detta förslag har berört en vision över Södra Tornby där stadsdelen representerar Linköpings experimentella hörn, där varje detalj har skapats vasst och med edge. Järnvägen har blivit upplyft genom hela området och tätt intill denna har en tydlig stadsfront bildats, gamla lokaler har effektivt blandats med moderna kontorsbyggnader. Områdets karaktär har bevarats, det andas fortfarande lite industriområde och här och där finner den förbipasserande spännande forna detaljer. Man har två till fyra höghus placerade relativt tätt bredvid varandra, de bildar ett litet kluster som vittnar om att Linköping spelar i högsta ligan. Broarna till andra sidan Stångån är alla unika och iögonfallande. En ny attraktion i form av ett riksmuseum, operahus eller dylikt skapas vid Stångåns strand. Hela området blir attraktivt att röra sig igenom dag som natt, då smart och vacker ljussättning kommer att imponera. Många vykortspanoraman kommer att kunna tas här.

En vision kan ofta vara väldigt god att smaka på, men svårare att ens försöka realisera. Men med genomtänkta och innovativa idéer kan vi göra mer än vad vi tror. Beslutsfattandet och problemlösandet behöver inte alltid vara ”som man alltid gjort". Det kritiska här är att undvika att placera Linköping i ett fack där staden inte tror sig klara av mer än vad den faktiskt gör. Ibland kan det också vara bättre att vänta tills dess att man har samlat medel att bygga "stort" än att snabbt genomföra ett halvhjärtat projekt, även om det skulle ta sin långa tid. Det viktiga är att ha visioner, att ha rätt och stora visioner; samt tålamodet och viljan att försöka få igenom dem så långt som det bara går. Linköping – där visioner blir verklighet!



Referenser
{1} "Översiktsplan för Kallerstad och nytt Resecentrum m.m.", Linköpings Kommun, 2008-09.
{2} "Linköpings Resecentrum", White Arkitekter, 2006-11-14.
{3} "Översiktsplan för staden Linköping", Linköpings Kommun, 2008-04.

Det som slår mig är hur mycket känsla det finns i ditt förslag, jag får en direkt bild med mycket skön och påtaglig känsla: "... unika blandningen av oljigt trä, gammalt tegel, borstat stål och blänkande glas..." Och jag håller med om det mesta, bl a höghuskluster, längden och betydelsen av utformning på järnvägsbron. Helst vill jag se minst tre höghus här. Och att man kan behålla mycket av de gamla byggnadskonstruktionerna. Hur hade du tänkt med Värmeverket? Vilken typ av verksamhet kan man tänka sig här? Ska skorsstenarna, t.ex. vara kvar som karaktäristiska element? Samtidigt skulle jag vilja se att området inte bara blir buisnessområde, utan mer inriktade sig på att etablera olika former av kultur och media i området, och storstadsbranscher i storstadsregionen. En motsvarighet till Industrilandskapet (Norrköping), små "kultuföretag", konserrt- och utställningslokaler mm. Personligen vill jag också helst att det blir blandstad med en hel del bostäder här - bara 1 500 som kommunen föreslår är allt för lite, det är för defensivt. Ja, som du skriver: det behöbvs verkligen visioner! Skrivet av Hans Stålner den 28 januari 2010 kl 11:32 - Uppdaterat den 28 januari 2010 kl 13:06
Jag har inte haft tid att läsa allt ännu, men jag håller också med om att man bör göra järnvägsbron längre. I synnerhet Sankt Larsgatan borde fortsätta hela vägen till norra Tornby. Långa gator är centralt i planeringen om man vill bygga riktig stad. Långa gator (eller egentligen gator som korsas av många andra gator - men sådana gator är oftast långa) har mycket större potential att bli populära stadsstråk än de flesta korta gator har. Skrivet av Rasmus Öhrstig Bratt den 28 januari 2010 kl 15:50
Imponerande artikel Amin! Det du skriver om den upplyfta järnvägen sträckning...längre bort än Resecentrum håller jag helt med om. Långa gator som Rasmus skriver likaså...men jag vill även ha dem som breda avenyer...helst alléer...som leder fram till olika platser eller torg. Håller även med Hans att 1500 bostäder är alldeles för lite. Bra med visioner! Återkommer när jag läst lite mer ingående. Skrivet av Cecilia Andersson den 3 februari 2010 kl 05:21
Ja, det är ju detta med den upplyfta järnvägen. i min värld är det ju självklart att man måste visa på alternativ och diskuttera igenom detta ingående. Det är en så pass stor satsning överhuvudtaget med järnvägsbro, så varför inte förlänga den till Steningeviadukten. Man har ju från kommunens sida inset att man måste satsa inför framtiden och en upplyft järnväg öppnar ju upp för fantastiska perspektiv in mot Södra Tornby, man får innerstaden att hänga samman. Jag vill verkligen se visualiseringar och utredningsalternativ på detta. Översiktsplanerna är alldeles för defenisvia i ett 50-årsperspektiv... h-e liksom, tänk till nu och inse möjligheterna! Sedan kommer man ju bara att ångra sig i framtiden, precis som man gör med det mesta i staden som inte blev ordentligt gjort, t.ex. höjden på Drottningtornet. Problemet med politikerna och en hel del av tjänstemännen är att de inte är med sin tid. De tror att Storstad Linköping är före sin tid, men i själva verket är vi samtida - det är de andra som är efter sin tid. Eller vad ska man säga, det finns alltid möjlighet till pension vid 63 Skrivet av Hans Stålner den 3 februari 2010 kl 16:05 - Uppdaterat den 3 februari 2010 kl 16:07
Hans: Jag håller helt med dig i det här fallet. Det behövs djärva visioner och stadstänkande, inte rädsla och småstadstänkande inför framtiden! Nytänkandet och nyskapandet står de yngre generationerna för...som alltid! De äldre har en annan del av sitt liv att se fram emot nu... Skrivet av Cecilia Andersson den 3 februari 2010 kl 16:26
Och nya generationer som har rest runt och sett lite olika snygga städer - kanske i Asien, bott i storstäder och är vana med detta: snygga stadsmiljöer och stadsliv osv. Sedan har ju byggnadstekniken gått framåt också. Man ska komma ihåg att planeringshorisonten för bla Södra Tornby fullt utbyggt är 50 år (från kommunens sida). Ja, tänk själv, 2060 - det är vad det handlar om. Kanske kommer 100 000 nya invånare bo i Linköping då - inte alls otänkbart, men det beror ju på hur man planerar förstås och om man vill något. Vad jag menar är att ett område som Södra Tornby då måste planeras efter detta och här tycker jag Amin är helt rätt ute med sitt förslag. Upplyft järnvägsbro kommer att ses som ett måste. Likaså höghuskluster - om nu inte Linköping fortfarande är en liten stad då. Allt har med planer att göra och kommunen har med planen för Södra Tornby backat in i dåtiden. Skrivet av Hans Stålner den 3 februari 2010 kl 16:35 - Uppdaterat den 3 februari 2010 kl 16:37
Många yngre är som sagt mycket vana vid storstäder och tycker det är snyggt Om småstadsbyggandet fortsätter att prioriteras och om kommunikationerna moderniseras både i Linköping och i Sverige så kommer de flytta utomlands och inte komma tillbaka. Detta sker redan Jag ser personligen stort potential i Linköping och Sverige, men man måste göra något konkret också...nu! och inte om trettio år! Skrivet av Cecilia Andersson den 3 februari 2010 kl 17:00
Håller med, så är det, för att inte tala om alla som lämnar Linköping varje år, för en större stad i alndet eller utomlands. Här snackar vi slöseri med resurser, spelar ingen roll hur mycket polituikerna säger sig ha sparat i budgeten, det bleknar i jämförelse. En tredjedel av alla nyutexaminerade vid LiU flyttar till Stockholm - där de flesta andra av våra stjärnor nu bor. Bl a därför blir jag så irriterad över översiktsplanerna, att man försiktigt ska bygga en fortsättning på småstaden - som det verkar i delar av de senaste förslagen. Och visst Linköping borde vara en angelägenhet för hela Sverige (liksom alla de mellanstora städerna), att satsa på HH-banor mm. Det bidrar då till att folk vill stanna kvar i landet. Det finns ett dubbelt ansvar: från staten att satsa på Linköping/Norrköping och för Linköping att verkligen bygga ordentlig stad. Skrivet av Hans Stålner den 3 februari 2010 kl 17:11
Amin: Vilken bra idé! Höghuskluster med kontor i det redan existerande industriområdet! Och med ostlänken passerande! Vilken passande utveckling för detta område som får sig en rejäl skjuts in i en framtida storstad. Hans: Då kommer människor att vilja stanna kvar och arbeta i Linköping i stället för att flytta till Stockholm eller utomlands och resurserna kan tas till vara i staden! Perfekt! Det blir ungefär som ett mindre affärscentrum liknande La Défense i Paris!!! Här följer L'esplanade de la Défense och en laglig bild på den ifrån Wikipedia commons. http://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/0/02/Esplanade-de-la-defense.jpg Detta tycker jag är mycket snyggt! Jag har själv promenerat omkring mycket i området och kan säga att det verkligen är så imponerande som det ser ut på bilden ( Att ta sig till och från området är väl genomtänkt. Man tar snabbtåget inom staden ( RER A) från knutpunkten Chatelet( dit man kommer med ett annat snabbtåg ifrån flygplatsen Charles de Gaulle ,ca 40 min) två stationer till La Défense på tio minuter! ). Allt har varit visioner ifrån början och gjorts möjliga eftersom människor har vågat visa dem och sedan velat förverkliga dem! Skrivet av Cecilia Andersson den 5 februari 2010 kl 00:40 - Uppdaterat den 5 februari 2010 kl 01:12
Fina hus... Tornet i Linköping ser också fint ut på kvällen och det skulle se ännu bättre ut med fler torn. De behöver inte vara så höga. 70-80 meter räcker långt för att ge variation i stadsbilden om tornet är smalt. (Jag tror att grönplättarna vid den där motorleden i Paris tar priset när det gäller menlös grönska. Bara en detalj. ) Skrivet av Rasmus Öhrstig Bratt den 5 februari 2010 kl 02:05